För fem kronor får man inte mycket men för en femma fick jag denna skiva som kom ut 2005. Det är Cecilia Nordlund med förflutet i gamla gruppen Souls som ger oss en mycket behaglig upplevelse här tillsammans med Jens Jansson och Johan Karlsson och för att bara vara tre i gruppen låter de riktigt mycket. Det är några av låtarna som är så skräniga och distade så man nästan blir förskräckt men då på ett riktigt trevligt sätt...lyssna på "Be my Heroine" så fattar ni vad jag menar. Som ett svenskt Pixies kanske man kan säga om man nu måste jämföra med något för jag tycker nog att Monkeystrikes står sig väldigt väl och jag gillar de mer skramliga låtarna även om det är behagligt att höra Cecilias röst i de lugnare låtarna också men jag gillar verkligen utspelet de och hon har i de tuffaste låtarna. De lugnare låtarna påminner nästan mer om Sahara Hotnights...jävligt bra skiva är det i alla fall.

  Frank Black från Pixies har ju gjort en hel del soloskivor men detta är hans andra tror jag efter att Pixies slutade den gången och jag tror faktiskt att det är den skiva som är mest lik Pixies. Det är 22 låtar på skivan och det är många låtar som ligger under treminutersstrecket och det gillar jag för det känns punkigt på något vis. Precis som på samma sätt som Pixies lekte fram sina låtar tycker jag att Frank gör detsamma på den här skivan. Jag blir så himla glad när jag lyssnar på denne man och att han inte är mer känd än han är är ju en skam för alla som säger sig tycka om musik runtom i världen. Det finns så många favoritlåtar på skivan så jag har svårt att räkna upp dem alla men "Thalassocracy" och "Calistan" är ju två riktigt bra låtar och det är kul att lyssna till honom som sagt och det finns ingen återvändo....köp denna skiva till vilket pris som helst även om jag fick den för en tia så hade jag köpt den för fullpris också när jag har facit i hand.

 Den här skivan hade jag missat helt. Jag köpte den för 2 kronor i promoutförande i ett paket med flera skivor och blev jag glatt överraskad eller. Det är ju Jonas Almqvist från Leathernuns nya grupp tillsammans emd bland andra Nils Wohlrabe.... Fan vad detta var bra och fan vad jag har saknat Leathernun märker jag. Det känns som en fortsättning på vad de gjorde även om det kanske är lite tuffare ibland faktiskt. Men Jonas röst är lika bra och blasé som han alltid har låtit med sin röst och jag gilalr det berkligen. Det verkar ju inte vara en grupp som fått för mycket upmärksamhet så jag hoppas verkligen att de får det nu. För det är de verkligen värda och får ni chansen så bör ni lyssna till gruppen om och om igen.

  Den här gruppen hade jag aldrig hört innan och det vare en liten chansing för en tia men jag gjorde helt rätt måste jag säga. Deras poppiga punkemo är något som jag verkligen gillar. De 13 låtarna är verkligen musik som man kan festa till, ha sex till, dansa till och ni vet allt det där roliga man kan göra med och till musik. Det är konstigt på något sätt att gruppen inte är större även om gruppen ligger på ett stort bolag så har jag som sagt aldrig hört talas om dem men jag är ju lite efter som vanligt...Man kan jämföra med olika grupper som Green Day, Weezer för att säga något men någonstans i allt detta har yellow Card ett eget sound som verkligen jag gillar och när fiolen kommer in i "Empty Apartment" blir det riktigt fräckt faktiskt och jag skiter i att skriva mer utan jag sätter på skivan igen och njuter lite extra.

  Guldpengar kan man både ha och mista och när jag såg att denna skiva fanns för en guldpeng på CD-centralen i Göteborg så miste jag en guldpeng. Jga har några skivor med dem innan men då låg de väl på Victory Records om jag inte missminner mig. Som ni ser på min kategorisering så har jag väldigt svårt att få till bara en musikstil på denna grupp men det jag kan säga att det finns en hel del melodier som jag verkligen gillar. Jag gillar också när man blandar det lite styggare med det riktigt snygga....kanske inte på samma sätt som In Flames men på ett emopunkaktig sätt och det är ju denna genre(vilken genre kan man ju undra) stora styrka tycker jag. Man blir enbart glad när man lyssnar till TBS och även om det är ett udda namn på en grupp så tcyker jag det känns riktigt bra i munnen och ta tillbaks söndagen är väl inte fel...då blir man ju ledigare längre men i och för sig är det måndag imorgon igen....Men detta är ingen måndagsmusik utan detta är fredagsmusik och festmusik.......

  Köpte den här skivan för att den såg bra ut, kostade fem kronor på Göteborgs Mynt och Musik vid Stigbergstorget. Såg sedan att Glenn Sundell var med på trummor och han spelade väl med i Teddybears och på den vägen ä'r det. Ser framemot att lyssna på skivan riktigt mycket nu och det är med spänning jag lägger skivan i CD-spelare. Med låtnamn som "Chatterbox" "Don´t ask don´t confess" och First I´m gonna pray then I´m gonna ride" så låter det onekligen ganska lovande. Det är en ganska lekfull poppig rock som dyker upp i mina högtalare och det är framförallt musik som gör mig väldigt glad i alla fall. Det känns som om det är musik som har kommit fram spontant på samma gång som den känns riktigt eftertänksam på något sätt. kanske som om Bob Hund sjungit på engelska men med en sångare som inte riktigt är lika hysterisk som Thomas Öberg....konstigt att jag inte har hört talas om denne förrän nu och inte efteråt heller. Någon som vet var David Lindh har tagit vägen?

   Jag vet inte riktigt hur det är med den här gruppen om den kommer från Sverige eller vad den kommer ifrån men det jag vet är i alla fall att gruppens skiva kostade mig 1 kronoa och att den är inköpt på Mynt och Musik på Friggagatan. Musikaliskt är det någon sorts psykedelia och det kanske framgår av min kategorisering men det som slår mig är att det är jävligt hårt musik men att de har tagit influenser från så många olika håll...jag kan tänka mig att de lyssnat på Hawkwind på samma gång som de lyssnat på T.rex för det känns ändå så väldigt brett på något sätt när man lyssnar på Truckfighters och det är mycket det som gör att det är väldigt underhållande att lyssna till dem. 9 låtar där det finns låtar från 3.46 fram till låtar som "Majestic" som landar på 13.16 Ska man jämför med något annat svenska så ligger kanske Union Carbide nära till hands.... kolla in och får ni tag på detta för en krona så kan ni inte tveka.

  Unga killar från Katrineholm efter vad jag förstår. Skivan kom ut 2004 och jag köpte den för en tia på CD-centralen(Har jag gjort många fynd där eller?). Det är någon slags deathmetal men jag har alltid svårt för att kategorisera metal eftersom jag inte är så insatt i det men jag gör mitt bästa. Musiken går i alla fall fort men jag tror att de har haft andra influenser än bara deathmetal också därav min kategorisering. Det är rått som bara den och jag tror säkert att detta kan tillfredsställa alla er som vill ha något rätt till kaffet eller vad ni nu spisar till er musik. Man låter det sakta sjunka in och man känner lugnet återkomma efter att ha blivit överkörd en stund av gruppen. De tio låtarna bär titlar som " Process of life seperation" , "Dark Visions" och "Morbid Appealing". Vill ni bli överkörda så är det bara att införskaffa denna musik på något sätt och helst då i CD-format om jag får bestämma.