Den här gruppen hade jag aldrig hört innan och det vare en liten chansing för en tia men jag gjorde helt rätt måste jag säga. Deras poppiga punkemo är något som jag verkligen gillar. De 13 låtarna är verkligen musik som man kan festa till, ha sex till, dansa till och ni vet allt det där roliga man kan göra med och till musik. Det är konstigt på något sätt att gruppen inte är större även om gruppen ligger på ett stort bolag så har jag som sagt aldrig hört talas om dem men jag är ju lite efter som vanligt...Man kan jämföra med olika grupper som Green Day, Weezer för att säga något men någonstans i allt detta har yellow Card ett eget sound som verkligen jag gillar och när fiolen kommer in i "Empty Apartment" blir det riktigt fräckt faktiskt och jag skiter i att skriva mer utan jag sätter på skivan igen och njuter lite extra.

  Guldpengar kan man både ha och mista och när jag såg att denna skiva fanns för en guldpeng på CD-centralen i Göteborg så miste jag en guldpeng. Jga har några skivor med dem innan men då låg de väl på Victory Records om jag inte missminner mig. Som ni ser på min kategorisering så har jag väldigt svårt att få till bara en musikstil på denna grupp men det jag kan säga att det finns en hel del melodier som jag verkligen gillar. Jag gillar också när man blandar det lite styggare med det riktigt snygga....kanske inte på samma sätt som In Flames men på ett emopunkaktig sätt och det är ju denna genre(vilken genre kan man ju undra) stora styrka tycker jag. Man blir enbart glad när man lyssnar till TBS och även om det är ett udda namn på en grupp så tcyker jag det känns riktigt bra i munnen och ta tillbaks söndagen är väl inte fel...då blir man ju ledigare längre men i och för sig är det måndag imorgon igen....Men detta är ingen måndagsmusik utan detta är fredagsmusik och festmusik.......

  Endast tre låtar på skivan och en av låtarna är över 25 minuter men det gör verkligen ingenting eftersom det är Jello Biafra som sjunger och det mesta eller egentligen allt han tar i blir perfekt för hans röst är så jävla bra. Al Jourgensen från Ministry och två andra medlemmar från dne gruppen är me doch hjälper till på denna skivan där den mäktiga låten Time to Melt klockar in på över 25 minuter men det gör faktiskt inget. Visst är de andra två låtarna The Power of Lard och Hellfudge bäätre men hans sätt att sjunga, det tunga kompet som ligger någonstans mellan punk och hardcore gör att skivan känns kort trots att den faktiskt klockar in på runt 40 minuter på endast tre låtar. Vill ni bli överkörda så är Lard den rätta gruppen att bli det av.

  Köpte skivan för fem spänn på Mynt och Musik på Stigbergsliden i perfekt skick. Är jag nöjd med detta köp eller? Riktigt bra Motörheadpunk eller vad man skall kalla det. Jag brukar vara lite försiktig med att skräda med orden när metal och punk blandas på detta vis men Lucien lyckas verkligen med det konststycket och de får till en riktigt intressant aggressiv musik när de gör det nyss nämnda. Ni vet på det sättet som Zeke, ibland Sator, Hathor och en del andra band kan göra. Rock n roll punk metal eller vad man skall kalla det. Skit dsamma egentligen vad det är för sorts musik...det är är riktigt bra och det är väl egentligen det viktiga. Det är helt klart en skiva som jag inte skulle tvkea över att köpa för fullpris egentligen för det är den verkligen värd men när man får den för en femma så gör det ju inte ont...förutom i konstnärssjälen att skivan säljs så billigt.

  En skiva som jag köpte bara för omslagets skull som jag gillade och den kostade bara fem kronor på Mynt och Musik på Stigbergsliden så det var ju ingen katastrof om det inte var bra. De verkar vara kristna de flesta i bandet för det är Gud som tackas först för de flesta i gruppen. Skitsamma...arga verkar de i alla fall. Denna goa blandning av dessa musikstilar borgar för kvalité och jag blir glad i allt det arga ...i alla fall det musikaliskt arga som hela tiden balanserar på gränsen mellan emo och hardcore tycker jag. Gud nämns i en hel del av texterna men det är inte så att det stör mig...eller varför skulle det störa mig egentligen för även om jag inte är troende på något sätt så är det ju okej att andra är det så länge de inte låter som Mia Marianne och Filip eller vad f-n de hette. Det finns ju kristna band som Tekla Knös, Blindside mm som är riktigt bra och Intohimo är ju ett band som sållar sig till dem med sin melodiska men "skrikiga" emohardcorepunk.  Kolla in med en gång.....Skivan kom ut 2007 förresten.

  Tänkte på att det måste vara jobbigt att döpa en grupp till något med trio....måste man för alltid förbli en trio eller hur gör man? Denna skiva köpte jag i alla fall för en selma på Mynt och Musik på Friggagatan. jag hade någon skiva förut med gruppen och jag ångrar verkligen inte att jag utökade min samling av Alkaline Trio-skivor. De spelar en ganska egen stil som ligger någonstans mellan indie och punk och en grupp jag tänker på i första låten är Wedding Present och det är lite av samma typ av vässade gitarrer i den låten. Fräckt och coolt tycker jag. 1999 kom denna skivan och då var jag tolv år yngre och det var väl kanske alla menjag missade skivan då och tar igen det idag. Min favoritlåt på skivan är "Madame Me" som är en snabb fuzzig poppunklåt och med en sångare som låter sådär lite lagom blasé och här dyker tidiga Dinosaur Jr upp för mig också. Kul med nya upptäckter för det känns det som om jag gjort i och med denna skivan.

  Från Estland kommer detta band och det är väl inte det vanligaste för band av denna kaliber. Jag känner bara till JMKE från Estland sedan innan. De skulle spela punk men jag vet inte riktigt...vad jag vet är att de sjunger på engelska i alla fall och att skivan kostade en tia på Ginza. det finns nästan lite nu-metal influenser i deras musik kanks mer än hardcore i alla fall och även om punkådran finns där så lyfter det inte riktigt i alla låtar. Men några bra låtar finns på skivan som den lite snabbare "Like a deck of cards" till exempel som skulle kunna bli en hitlåt men det blev det inte i Sverige idag. Visst har gruppen lyssnat på de mest populära punkgrupperna(som en del inte tycker är punk) och gjort hela anrättningen till något eget som hamnar någonstans mellan emo och punkrock men jag skulle nog vilja att de bestämde sig för ett fack och spelade lite tuffare men en helt Ok skiva är det i alla fall.

  Tio kronor på Ginza tycker jag är ett mer än överkomligt pris och någon/några gånger per år släpper Ginza en massa tiokronors skivor och då brukar jag hålla mig framme. Funeral for a friend passar ju bra som namn nu när min pappa ska begravas på fredag för han var väl en vän också. FFAF har ett sound som säkert kommer att passa många för deras sound är väl ganska snällt men ändå har det ett driv som kommer att passa många. Jag gillar det väldigt mycket och många tycker säkert att det är ett töntigt och mesigt sound men jag är verkligen inte böjd att hålla med dem för jag tycker om när man ibland låter lite snällt för att sedan låta tuffare. Då menar jag inte att de låter som In Flames eller något sådant utan att de bara låter trevligt hela tiden. Mycket melodier, men ändå aggressivt på ett kontrollerat sätt men jag tycker nog att ni skall bilda er en egen uppfattning om detta så investera om ni får chansen.