Ursäkta att jag inte bloggat om skivor på ett tag. Det har hänt förfärliga saker i min familj som jag inte vill gå in på här men jag gör ett försök igen. 2 kronor var vad jag betalade för denna skiva på Mynt och Musik på Friggagatan och det är ju alltid kul när man hittar skivor för det priset när de är värda fullpris som jag tycker att Jimmy Lingons skiva faktiskt är.  Deras musik låter som en blandning av Bob Hund, Jam, Hives och energisk punkrock, fräck indie...ja allt som du vill att den skall låta som faktiskt. Namnet kanske inte är det bästa men det är i alla fall ett namn som man kommer ihåg kan jag tänka mig. Jag skulle vilja att felr folk skulle få lyssna på detta och jag hoppas verkligen att mer och mer folk upptäcket denna grupp för det är den verkligen värd. Man blir glad av deras musik och det är ju i mångt och mycket det som musik handlar om egentligen.

  Den här skivan var tydligen den mest säljande debutskivan på skivbolaget Polydor genom alla tider. Jag missade denna gruppen då men det är tydligen medlemmar från LA´s och så kom de från Liverpool så de har ju en hel del att leva upp till. Köpte skivan för en tia på CD-centralen på Centralen och det var den verkligen värd. Jag hade som sagt missat denna grupp helt och deras blandning av Who, Jam, Beatles och Oasis är riktigt bra. melodiskt och många riktigt bra låtar. Skivan har tydligen kommit ut i någon slags deluxe version som jag skulle vilja lägga vantarna på. Men trots att jag nämner en hel del gamla namn här så har de ändå ett modernt sound för att spela gammaldags musik och jag tycker att skivan såhär nästan tjugo år efter den kom ut så håller den riktigt bra. Poppig punkig rockindie måste jag kalla det. Punk för attityden...pop för melodierna...indie försounden och rock bara för att det verkligen är något det är.

  Wow....ibland blir man riktigt positivt överraskad av skivor och Papers skiva var verkligen en så¨dan. jag tror att jag hade några singlar med en gammal engelsk grupp som hette The Papers men detta är en en svensk grupp som bland annat har medlemmar från Bear Quartet......Deras musik är väldigt mycket ljud och väldigt lite andning på något sätt och jag är helt färdig efter en dust med gruppen. Man får som sagt inte mycket till chans att andas och det gör ett mycket riktig intryck på mig. Jag köpte skivan på CD-Centralen för en guldpeng och den är helt klart värd fullpris. De har gjort en ny skiva nyss och den måste jag ha tag på för deras energifyllda musik ger mig riktigt mycket. Som en blanding av B 52´s, Pixies, Bob Hund och Refused för att säga något kanske.....

  Den här australienska gruppen köpte jag ett par skivor med i början av 90-talet och då fanns det inte mycket punk så man suktade efter det som liknade punkrock och Ratcat var ett sådant band som faktiskt lät lite grand så...Jag visste inte att de hade gjort mer skivor än de två jag hade så jag blev väldigt glad när jag hittade denna för en femma på Mynt och Musik på Stigbergstorget.  Punk kanske inte det är i ordets rätta bemärkelse utan här hamndlar det nog mer om rock med punkattityd och helt klart gillar jag vad jag gör även om det kanske har en liten tidsstämpel på sig och det hörs ibland att skivan har 20 år på nacken. Men det finns ju retrogrupper idag som också kan låta så här så varför inte....Skulle säkert kunna räkna upp ett gäng grupper och jämföra med men jag nöjer mig att säga att de har en ljudbild som påminner om Beatles, beach Boys, Replacements och Blur för att säga något.

  För fem kronor får man inte mycket men för en femma fick jag denna skiva som kom ut 2005. Det är Cecilia Nordlund med förflutet i gamla gruppen Souls som ger oss en mycket behaglig upplevelse här tillsammans med Jens Jansson och Johan Karlsson och för att bara vara tre i gruppen låter de riktigt mycket. Det är några av låtarna som är så skräniga och distade så man nästan blir förskräckt men då på ett riktigt trevligt sätt...lyssna på "Be my Heroine" så fattar ni vad jag menar. Som ett svenskt Pixies kanske man kan säga om man nu måste jämföra med något för jag tycker nog att Monkeystrikes står sig väldigt väl och jag gillar de mer skramliga låtarna även om det är behagligt att höra Cecilias röst i de lugnare låtarna också men jag gillar verkligen utspelet de och hon har i de tuffaste låtarna. De lugnare låtarna påminner nästan mer om Sahara Hotnights...jävligt bra skiva är det i alla fall.

  Frank Black från Pixies har ju gjort en hel del soloskivor men detta är hans andra tror jag efter att Pixies slutade den gången och jag tror faktiskt att det är den skiva som är mest lik Pixies. Det är 22 låtar på skivan och det är många låtar som ligger under treminutersstrecket och det gillar jag för det känns punkigt på något vis. Precis som på samma sätt som Pixies lekte fram sina låtar tycker jag att Frank gör detsamma på den här skivan. Jag blir så himla glad när jag lyssnar på denne man och att han inte är mer känd än han är är ju en skam för alla som säger sig tycka om musik runtom i världen. Det finns så många favoritlåtar på skivan så jag har svårt att räkna upp dem alla men "Thalassocracy" och "Calistan" är ju två riktigt bra låtar och det är kul att lyssna till honom som sagt och det finns ingen återvändo....köp denna skiva till vilket pris som helst även om jag fick den för en tia så hade jag köpt den för fullpris också när jag har facit i hand.

 Den här skivan hade jag missat helt. Jag köpte den för 2 kronor i promoutförande i ett paket med flera skivor och blev jag glatt överraskad eller. Det är ju Jonas Almqvist från Leathernuns nya grupp tillsammans emd bland andra Nils Wohlrabe.... Fan vad detta var bra och fan vad jag har saknat Leathernun märker jag. Det känns som en fortsättning på vad de gjorde även om det kanske är lite tuffare ibland faktiskt. Men Jonas röst är lika bra och blasé som han alltid har låtit med sin röst och jag gilalr det berkligen. Det verkar ju inte vara en grupp som fått för mycket upmärksamhet så jag hoppas verkligen att de får det nu. För det är de verkligen värda och får ni chansen så bör ni lyssna till gruppen om och om igen.

  Guldpengar kan man både ha och mista och när jag såg att denna skiva fanns för en guldpeng på CD-centralen i Göteborg så miste jag en guldpeng. Jga har några skivor med dem innan men då låg de väl på Victory Records om jag inte missminner mig. Som ni ser på min kategorisering så har jag väldigt svårt att få till bara en musikstil på denna grupp men det jag kan säga att det finns en hel del melodier som jag verkligen gillar. Jag gillar också när man blandar det lite styggare med det riktigt snygga....kanske inte på samma sätt som In Flames men på ett emopunkaktig sätt och det är ju denna genre(vilken genre kan man ju undra) stora styrka tycker jag. Man blir enbart glad när man lyssnar till TBS och även om det är ett udda namn på en grupp så tcyker jag det känns riktigt bra i munnen och ta tillbaks söndagen är väl inte fel...då blir man ju ledigare längre men i och för sig är det måndag imorgon igen....Men detta är ingen måndagsmusik utan detta är fredagsmusik och festmusik.......